FELIX: Det låter väldigt teoretiskt...eller kanske abstrakt. Kan du inte ta något mera jordnära exempel? Jag har helt enkelt inte fattat vad du menar...

FELICIA: Ja, ta bara t ex det här med sommar och vinter. Efter en låååång, mööörk och kall vinter så längtar vi efter värme, men efter en lååång, vaaarm sommar känner vi plötsligt motsatsen igen. Martinus kallar det för hunger och mättnad. Hunger och mättna genomsyrar allt vi upplever och gör här i livet. När vi gjort eller upplevt en sak en tid, längtar vi efter kontraster. Har du inga upplevelser av det, Felix?

FELIX: Hm..jaehoo..kanske...låt mig tänka....En gång när jag var en liten valp, fick jag en hel låda med fiskben, för det älskde jag mest av allt, men efter tre veckors gnagande på dem, ville jag inte se ett endaste fiskben mer!!

FELICIA: Ja..där ser du....och på det sättet är det inte bara i vårt dagliga liv här och nu...utan också i det stora kretsloppet. När vi levt igenom växtriket och djurriket och är på väg in i det riktiga människoriket, har vi blivit så mätta på alla mörka och obehagliga upplevelser, att vi får en hunger efter ljusa och behagliga upplevelser. De ljusa och behagliga upplevelserna får vi så uppleva i delar av människoriket, visdomsriket, den Gudomliga världen och salighetsriket.. Sedan när vi "ätit oss mätta" på detta ljus i miljontals av år, längtar vi åter efter mörka, hårda, kalla upplevelser, med mycket dödande och slagsmål, och genom denna längtan glider vi så in i ett nytt kretslopp, för att förnya våra livsupplevelser genom de mörka upplevelserna. Faktiskt, efter de ljusa regionerna längtar vi så mycket efter mörka upplevelser, att vi som växtväsen njuter av att bli uppätna av djur och att bli klippta som gräs, och plockade av människor. Ja..så stark är vår längtan efter kontrasten till det ljusa, att vi helt enkelt upplever det mörka som en slags njutning och lycka....

FELIX: Så...du menar...du menar att! det finns en slags mening med allt det dåliga här på jorden, t ex allt krig och elände...

FELICIA: Ja...faktiskt..De som fortfarande längtar efter krig och mörker får lov till att kriga sig mätta, tills de inte vill mer, och börjar längta efter fred, ljusa upplevelser och att göra goda handlingar. Det är helt naturligt och logiskt! De som längtar efter krig, föds då in i sådana länder eller områden där det finns likasinnade, och de individer som är mätta på krig föds in i sådana områden där det finns likasinnade som vill ha fred. Så även krigs- och fredstankar är styrda av hunger och mättnad. När man gått igenom mycket lidande, känner man också större medlidande med andra individer i liknande svåra situationer...och då vill man inte längre skada någon...för man vet hur det känns...

FELIX: Ja...jo...Det låter ju faktiskt som en vettig förklaring, måste jag erkänna..Nu kan jag faktiskt plötsligt se, att livet är som en skola. När man krigar och gör en massa onda handlingar, får man uppleva konsekvenserna av det, och det gör att man börjar längta efter fred och kärlek i stället...Så bra!!

FELICIA: Ja, bra tänkt!!..Du ser!....Livet är inte så tokigt ändå!!

FELIX: Nä....nu börjar det bli riktigt spännande!!

FELICIA: Ja....och om du vill Felix, så kan du själv, tillsammans med någon, läsa vidare i Martinus litteratur. Han skriver om många, många saker som vi ännu inte hunnit komma in på...men...nu har du i alla fall fått en introduktion....Man kan också få mer information på nätet......