Martinus kosmologi

Introduktion

Intuitionsgeniet Martinus (1890-1981) kom under sextio års tid att arbeta med att beskriva en världsbild som är helt unik i mänsklighetens historia, en världsbild som pekar på livets och universums absoluta logik och kärleksgrund. I sitt huvudverk Livets Bog (här används den danska originaltiteln enligt Martinus önskan) visar han på grunderna för en livets egen vetenskap. De sju volymerna går igenom tillvarons eviga grundprinciper. Han kallar hela sitt samlade verk Tredje Testamentet. Det utgör grunden för en andlig vetenskap, där livet ses i ljuset av tillvarons eviga lagar. Denna världsbild är obunden av kulturella och lokala uppfattningar.

Det var Martinus önskan att hans världsbild inte skulle bli föremål för någon föreningsbildning eller något medlemskap, utan vara fritt tillgänglig för alla intresserade. Idag finns Martinus översatt till ett antal språk, och stillsamt har hans världsbild spritt sig över jorden. I Danmark finns Martinus Institut som ansvarar för hans samlade verk.

Den eviga världsbilden

Martinus har inte uppfunnit den världsbild han framlagt. Han beskriver i själva verket de kosmiska lagarna och grunden för livets egen vetenskap som omfattar allt och alla. Han gör det inte genom mystik eller utopier, utan pekar sakligt på livets egna lagar. Ytterst sett är det Tredje Testamentet ett försvar för livets absoluta godhet, antingen det uppträder i en mörk eller ljus skepnad.

En realistisk kärlek till allt och alla som bygger på en logisk förståelse av livet, ger oss möjligheten att vandra vidare längs våra unika och säregna livsvägar. Martinus vill visa oss, att vartefter vi växer i medvetenhet blir godhet och kärlek till slut den enda framkomliga vägen.

Martinus 46 år

Det gyllene elddopet

1921, vid trettio års ålder, genomgick Martinus en oväntad och genomgripande intuitionsupplevelse som gav honom en helt ny upplevelseförmåga. Han såg att världsalltet är ett levande väsen, och han fann att han dagsmedvetet kunde styra sin intuitiva klarsyn. Denna intuitionsupplevelse var oväntad för Martinus, då han utöver skolans religionsundervisning inte hade haft kontakt med någon religiös eller andlig grupp. Han var kosmiskt sett ett oskrivet blad.

Martinus fick därmed förmågan att se de osynliga principerna och de eviga världslagarna bakom den fysiska tillvaron, och han genomgick en inre förvandling som gjorde honom till redskap för en ny världsåterlösning. Genom sin unika förstahandskunskap baserad på absolut och renodlad självsyn, kunde han genom symboler, skrift och tal beskriva världsalltet och göra det tillgängligt för studium för alla intresserade. Han såg att detta studium på sikt kommer bli lika lättillgängligt som den materiella kunskapen är idag.

Det kärleksfulla världsalltet

I företalet till Livets Bog säger Martinus att en intuitionsbaserad klarsyn inte kan bli tillgänglig för någon, med mindre än att hennes kärleksförmåga blivit så utvecklad att hon är god och kärleksfull mot alla levande väsen. Så länge vår kärleksförmåga är partisk kan den inte ligga till grund för en verklig klarsyn av livet, till att "vara till glädje och välsignelse för allt man kommer i beröring med".

Martinus säger:

"Jag såg att jag var ett odödligt väsen och att alla andra väsen i tillvaron var eviga realiteter, vilka liksom jag själv hade en oändlig kedja av tidigare upplevda liv bakom sig, att vi utvecklats från låga, primitiva tillvaroformer till vårt nuvarande stadium, och att detta endast var ett tillfälligt led i denna utvecklingsskala och att vi sålunda alla var på väg framåt mot gigantiskt höga former av tillvaroplan i fjärran. Jag såg att världsalltet utgjorde ett enda stort, levande väsen, i vilka andra väsen var för sig var organ, och att vi alla - människor, djur, växter och mineraler - utgjorde en enda familj, bildligt talat var av samma kött och blod."
(LB 1, stycke 21)

Bakom allt finns kärleksfulla skaparprinciper som vägleder alla väsen genom världsalltet. Upplevelsen av mörker och obehag, samt ljus och glädje är alla viktiga faktorer i vår utveckling, och inget väsen möter något det inte kosmiskt sett förtjänar. Alla våra handlingar resulterar i konsekvenser, behagliga eller obehagliga, som orienterar oss i vår egen eviga utveckling.

Symbolerna

Ett unikt inslag i Martinus kosmiska undervisning är de symboler han skapade för att tillgängliggöra eviga fakta. Symbolerna utgör representationer av eviga principer och livslagar. De syftar till att lättare överblicka världsalltets kosmiska struktur. De markerar endast "de absolut grundläggande och bärande principerna och lagarna i livets och världsalltets struktur och manifestation". Symbolerna är enligt Martinus "fysiska markeringar av eller kännetecken för världsalltets osynliga, bärande kosmiska principer och lagar".

Symbol 11 ©Martinus Idealfond, 1963

En framväxande världskultur

Martinus beskriver mänsklighetens grundläggande utveckling och de bakomliggande principerna i denna utveckling. Från vår tidiga mänskliga existens, baserad på stamkulturer, via de tidiga religiösa samhällena till världsreligionerna och den moderna vetenskapen, står vi nu inför ett skifte, där en ny livsvetenskap växer fram för att fred och frihet ska bli verklighet för jordens alla folk.

Mänskligheten står på tröskeln till en ny världskultur, där en ny och ljusare världsepok växer fram. Bakom denna utveckling finns övergripande kosmiska världsimpulser som vägleder jordklotet och mänskligheten. På sikt kommer ett samhälle och en politik som bygger på förståelse av livslagarna växa fram.

Denna nämnda förvandling pågår också inne i människan, i det Martinus kallar "polförvandlingen", där vår sympatiutveckling gör att vi inte förblir renodlade "kvinnor" eller "män". Denna sympatiska förvandling skapar en kärleksförmåga som inte bygger på parningsdriften, utan på nästakärlek. Vi blir "dubbelpoliga" väsen.

Människan är ett evigt väsen vars utveckling går över många liv, och varje liv är som ett trappsteg där erfarenheter och färdigheter utvecklas. Först när vi efter många inkarnationer blivit ett fullkomligt kärleksfullt väsen, får vi full tillgång till intuitionen.

Precis som det finns fysiska livslagar finns det andliga. Vi möter i vart ögonblick vår egen skapelse och livslagarna. Med tiden blir det en stor önskan för oss att förstå livets egen vetenskap, och att ha en dialog med tillvarons kärleksfulla krafter och det vi kallar Gud. Bön är i grunden just denna medvetna levande dialog med hela livet. Det som tidigare betecknades religion blir nu en modern andlig vetenskap, som innefattar vetenskapens analyser, i ljuset av de eviga livslagarna.

Livets undervisning mot nästakärlek

Livets egen undervisning ger oss det nödvändiga livsmaterialet och erfarenheterna. Genom existensen av en andlig vetenskap kan en revidering av människans mera lokala antaganden ske i hennes inre och yttre värld. På så vis kan en realistisk kärlekskultur växa fram, som leder till skapandet av en fredlig världsstat som hyllar Livet och alla levande väsens rätt till sin naturliga tillvaro.

Martinus ställer frågan: "Hur länge ska avslöjandet av den eviga sanningen fortsätta?", och svaret blir:

"Till dess att det inte finns fler slöjor omkring sanningen. - När finns det inte fler slöjor omkring sanningen? - När individens fattningsförmåga utvecklats så långt att han är i stånd att som ett realistiskt faktum uppleva att - "allt är mycket gott".
(LB 1 stycke 28)

Martinus säger vidare att syftet med hans arbete är att leda sanningssökaren till förståelse av den dagliga livsupplevelsen, att se livets logiska korrespondens med sig själv och därmed få hjälp att bli medveten i sin eviga tillvaro. Människan kommer att uppleva sin absoluta identitet både med livets bakomliggande kärlekskrafter och allt levande. Den högsta kosmiska analysen är att "allt är mycket gott". Därmed lär vi oss att älska hela livet och vår nästa som oss själva.

Citat av Martinus:

"Genom kosmologin kommer man till insikt om att det i verkligheten inte existerar något ont i världen, och att allt är kärlek och intellektualitet. Detta är svårt för människorna att förstå, men det är mycket viktigt för dem att lära."
(Livsmodet, Kosmos 5/95, slutet av första stycket)

Stefan Perneborg, Ulla Hjortflod

Tillbaka